Destination Tallinn

Publicerad 2010-05-31

Efter ett litet "skutt" över Östersjön befinner jag mig nu i Tallinn. Resan gick helt smärtfritt och tog inte alls speciellt lång tid.

Jag är här för att hålla kurs för några testutvecklare på Ericsson. Det är en kurs jag hållit förut så jag räknar inte med några problem. Det enda som kan sätta käppar i hjulet är sjukdom eller om kursdeltagarna inte kan engelska.

Jag bor på 14:e våningen av Swissôtel i Tallinn, ett riktigt trevligt ställe med fin utsikt, lyxiga rum och nära till det mesta. Här är två bilder från hotellet:

Träningsmässigt så kommer detta bli en ganska lugn vecka. Jag tar vilodag idag för att låta vaderna återhämta sig efter lördagens löpträning och gårdagens innebandyträning. Det var länge sen jag hade sån rejäl träningsvärk som jag har idag. Men träningsvärk är ju bara vekhet som lämnar kroppen, så jag borde kanske vara tacksam.

Jag har med mig löpardojorna och hoppas hinna med att träna två gånger innan det är dags att åka hem igen. Hotellet har ett gym som jag ska inspektera, men vädret ser ut att kunna bli OK så jag hoppas på två löprundor utomhus.

Tårtdopning - det nya heta

Publicerad 2010-05-30

Efter att för andra dagen i rad ha slagit personligt rekord så tror jag prinsesstårtor snart tas upp på WADAs lista över förbjudna preparat.

Precis som igår var jag hem till mamma och åt morsdagstårta idag, och direkt efter tårtätandet blev det en kort sväng till Testebovallen för ett varv på tävlingsbanan. Trots ganska ordentlig träningsvärk i benen efter gårdagens löprunda så lyckades jag putsa mitt personliga rekord med 9 sekunder.

Passar på att bjuda på en toppenlåt med en ganska deprimerande text.
Vilka är det egentligen vi kallar hjältar?

Tårta gör dig snabb

Publicerad 2010-05-29

En glädjande nyhet för alla tårtälskare: Tårta gör dig snabb!

Jag var idag hem till min mamma och tjuvsmakade morgondagens morsdagstårta, en smarrig prinsesstårta som hon hade bakat själv. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig att föreviga skapelsen med, men bilden här bredvid är väldigt lik.

Som ett direkt resultat av tårtätandet satte jag senare på kvällen nytt personligt rekord på min 7.5 km runda runt Sätra.

Jag kan inte påstå att det kändes speciellt bra när jag sprang. Pulsen var låg, benen kändes kraftlösa och något riktigt löpsteg hittade jag aldrig. Dessutom var det lite kallt och rått ute efter att det regnat under dagen. Fort gick det dock vilket endast kan förklaras av tårtätandet, eller kanske en begynnande toppform. Vem vet!

Att löpsteget kändes konstigt går säkert att förklara med att detta var blott det 4:e passet löpning jag kört i år. Och att benen kändes kraftlösa kan ha något med gårdagens distanspass att göra. Varför pulsen inte ville upp fattar jag dock inte. Kanske tog jag inte i tillräckligt hårt bara?

Ett riktigt modelejon är jag i alla fall i mina X-Socks:

Gästrikecup med kedjehaveri

Publicerad 2010-05-26

Idag har jag varit och kört Gästrikecup-tävling i Högbo. Det blev 4 varv på en bana som var ca. 500 meter längre än förra årets bana. Man hade lagt till lite mer teknisk stig vilket tillsammans med en del lera gjorde banan ganska svår. Tekniska stigar och lera passar mig inte så bra, men det sägs att träning ger färdighet. Någon gång ska väl även denna gamla hund lära sig sitta, eller i alla fall köra snabbt på svår stig.

Jag bestämde mig för att inte låta tätklungan få någon stor lucka i början så jag höll mig långt framme i starten och gick in på första lilla stigen som trea efter Pelle Sjudin och Jimmy Hammarlund. Pelle gled sakta men säkert ifrån oss, men jag lyckades klamra mig fast på Jimmys hjul.

På stigen efter grusvägen, den som är ganska rak med några få stenpartier, fick Jimmy problem med synen igen och skrek ut sin frustration samtidigt som han halkade av stigen. Jag var helt plötsligt tvåa och fortsatte att ösa på väldigt nära max för att hålla Henrik Dahlberg bakom mig.

Jag fick faktiskt en liten lucka, men halvvägs in på varvet var Claes Engström och en SCK-kille ikapp mig och jag vinkade förbi dom i ett tekniskt parti för jag kände att jag bara skulle hindra dom. Är det nåt jag hatar så är det att känna mig stressad i tekniskt svåra partier, då släpper jag hellre förbi nån åkare. Så fort jag blivit lite bättre på tekniken får jag ta tag i den mentala biten, för att släppa förbi folk utan anledning är dumheter.

Jag varvade som fyra med Henrik strax bakom, och efter några hundra meter åkte jag om SCK-killen som var på väg att bryta(?). Jag höll sen tredjeplatsen varvet ut och öppnade upp en liten lucka till Henrik. Luckan växte sakta vilket kändes skönt, men halvvägs in på tredje varvet kom Johan Östblom som skjuten ur en kanon och blåste om mig. Jag försökte hänga på honom, men mitt dåligt flyt i skogen gjorde att han direkt fick en jättelucka som jag aldrig var i närheten av att täppa till.

Inför sista varvningen låg jag fyra totalt med Pelle och Johan framför mig i min klass, men även Claes före mig i sportklassen. På upploppet spurtade dock Henrik om mig. Hade jag inte haft ett varv kvar så hade jag försökt svara, men istället drack jag lite vatten och malde på i mitt eget tempo.

På sista varvet såg jag Johan framför mig några gånger, och ett tag såg det nästan ut som om jag krympte avståndet. Så fort det blev lite svårkört så tappade jag dock snabbt mot honom. I sista backen innan upploppet lyckades jag först sätta mig så hårt på sadeln att den ändrade vinkel. Några få meter senare så tappade jag kedjelåset, precis som på Långa Billingeracet förra helgen. Eftersom det bara var 2-300 meter kvar till mål så sprang jag sista biten. Jag blev trea i senior-klassen.

KMC-kedjan är väldigt lätt och fin, men om inte kedjelåset vill sitta kvar så är den inte ens värd sin vikt i vatten. Just nu känns det som om det är dags att prova nån annan kedja, eller åtminstone ett annat snabblås.

Scale-maffian växer

Publicerad 2010-05-24

I brist på bättre fantasi så skarvade jag idag ihop ett halvsnabbt varv vid Testebovallen med några mil grus och asfalt strax under tröskeln. Även om jag inte var jätteinspirerad så ville jag ut en sväng på cykeln, dels för att regnet hindrade mig igår, dels för att dagens lunch blev en riktig kaloribomb (taco-buffé), och dels för att ge mig själv möjlighet att vila imorgon om jag känner för det. På onsdag är det nämligen Gästrikecup-tävling i Högbo, och det vore trevligt att komma dit med pigga ben för en gångs skull. Siffror från passet finns här.

Trots att det var en månad sen jag Stansade mina träningshjul så envisas dom med att släppa ut luft ibland. Idag var det bakhjulet som trilskades vilket resulterade i två kortare stopp för att fylla på luft. Irriterande!

På väg hem träffade jag på ytterligare en kille med Scott Scale som även han hade varit ute och luftat benen norr om stan. Jag tror han sa att han hette Hans och han cyklade runt på en Scale 40 som såg ny ut för året. Tydligen kände han både Pontus J och Claes E, och i sommar skulle han köra Mörksuggejakten och nåt norskt lopp. Scale-maffian i Gävle är nu minst 4 man stark (jag, Magnus "Gaastra" Eriksson, Erik Sisell och Hans(?)).

En bild säger mer än 1000 ord heter det ju, så här kommer 1000 ord från dagens pass:

Fotomodell

Publicerad 2010-05-21

Här är två bilder tagna av Lars Nilsson under Långa Billingeracet 2010. Tydligen lyckades jag bränna av ett leende även denna gång, trots att jag befann mig i loppets brantaste backe med åtta brutala mil i benen. Kanske jag i hemlighet älskar uppförsbackar?

Extra crispy

Publicerad 2010-05-20

Jag sitter och känner mig extra crispy just nu. Har varit ut med ett gäng landsvägscyklister (10-12 stycken) och nött asfalt, och det visade sig att några av dom var jäkligt sega och snabba. I brist på bättre namn kallar jag dom "Roland Högbergs träningsgrupp", det är nämligen han som brukar kalla till träningarna via inlägg på Gävle CAs gästbok.

Passet började vid järnvägsövergången i Tolvfors. Vi rullade Lexe-vägen ut till Mackmyra och sen vidare till avfarten mot Bovik på gamla vägen mot Forsbacka.

Det började regna ganska omgående vilket gjorde det svårt att se (jag hade lämnat glasögonen hemma), men det var hyfsat varmt så vi frös i alla fall inte.

Innan vi åkte sas det att vi skulle ta det lugnt ut till Boviksvägen och sen öka lite, detta för att inte skrämma bort nytillkomna åkare. Tyvärr gick det så långsamt att de nästan höll på att skrämma bort mig. Väl ute på Boviksvägen skruvades dock tempot upp betydligt (från 31 till 38 km/h i medelhastighet) och jag tvingades gå på rött långa stunder för att inte åka av rullen. Till mitt försvar körde jag MTB och de andra racer. Jag hade alltså 42/11 som högsta växel, feta däck och en cykel som i sammanhanget nog var ganska tung (8.7 kg, med träningshjulen på).

Folk droppade av en och en under några mil och till slut var vi bara 5 kvar som turades om att ta förningar. Orutinerad som jag är sprängde jag mig nästan på varje förning och hade jätteproblem att komma in på hjul längst bak i ledet varje gång.

Två av killarna körde några motlutsspurter på vägen hem men jag satt aldrig så till att jag kunde gå med. När jag insåg att vi skulle köra Lexe-vägen hem så föddes en diabolisk plan i min (trötta) skalle - undvika förningar fram till vattentornsbacken för att där kränka mina "motståndare". Tyvärr hade de andra inga planer på att spurta i den backen, så min spurt blev lika tillfredsställande som en blöt fis.

Efter att ha avslutat passet på samma ställe som det började så trampade jag ur benen lite genom att ta ett halvt varv runt Sätra. Efter en proteinshake och ett snabbt bad bar det av till ICA för att handla lite ostkaka och frukt-smoothie. Gott, kolhydratsrikt och inte alltför jäkla onyttigt heller.

Passet blev lite hårdare än planerat men det känns ändå riktigt bra i kroppen så här i efterhand. Borde nog försöka få in nåt långt och aningen lugnare pass inom kort. Det är nämligen vad Fredrik Ericsson rekommenderat mig att fokusera på för att få ut mer ur kroppen på de kommande tävlingarna.

Dagens runda enligt min GPS:

Rekordslakt

Publicerad 2010-05-18

Idag har det slagits rekord på löpande band. Besöksrekord på hemsidan samt personliga rekord på både 2009 års och 2008 års tävlingsbana vid Testebovallen.

Först såg jag i Google Analytics att min hemsida haft 135 unika besökare igår, vilket är klart mer än de 20-30 som är normalt. Det är framförallt min rapport från Långa Billingeracet som lockat besökare, förmodligen för att jag postade en länk till den på HappyMTB. Snart är kommentarsfunktionen klar så detta kan kallas en riktig blogg.

Jag märkte också att gårdagens återhämtningspass verkade ha fungerat för kroppen började kännas lite småpigg på eftermiddagen. Eftersom vädret bjöd på uppehåll och värme så blev det en sväng till Testebovallen för lite stignötande nu på kvällen.

Lyckades lura med mig Claes "Föredetting" Engström, och vi jagade varandra så pass bra att jag satt personligt rekord på två olika tävlingsbanor (se här för tiderna).

Claes försökte mörka sin begynnande form med några väl valda kommentarer innan första varvet, men redan efter stora backen insåg jag att han bara försökte luras. Hur mycket jag än öste på kunde jag inte öppna upp någon ordentlig lucka, och så fort det blev lite stökigt så var Claes ikapp mig. Jag tog i så mycket att jag drog på mig både blodsmak och prologhosta och trodde min sista stund på jorden var kommen.

Vi pustade ut i lite drygt 4 minuter och sen tyckte Claes att vi skulle ta ett lite lugnare varv på den äldre tävlingsbanan. Lugnet varade i 25 sekunder fram till stora backen där Claes öste på friskt. Låg på hans hjul större delen av varvet men fick ändå gå på rött för att hänga med. På slutet ökade Claes lite till och när jag försökte spurta om honom upp mot parkeringen så hände inget, förutom att jag började må seriöst illa (mjölksyraillamående?).

Vi avslutade passet med att köra 5:an i Sätra, fast vi körde den gamla sträckningen. Jag har aldrig kört den biten så Claes fick visa. Det var en riktigt trevlig stig i precis samma stil som den vanliga 5:an.