Långa Billingeracet 2010
Publicerad 2010-05-17
Jag gillar att cykla när det är varmt och soligt, så mentalt var jag slagen redan innan start eftersom det var kallt och mulet. Regnet höll sig dock borta, och min nyinköpta vindjacka visade sig fungera ypperligt. Jag valde att köra utan benvärmare, ett beslut jag inte behövde ångra. Det kanske är dags att revidera min inställning till cykling i tråkigt väder?
När starten gick försökte jag hålla mig ganska långt fram utan att spränga mig i den inledande stigningen. Jag väger fortfarande för mycket för att vara riktigt snabb uppför, men det är viktigt att ha snabba åkare runt sig när man når banvallen. Det är en svår balansgång, men det känns som om jag lyckades ganska bra.
Ute på banvallen kom jag ikapp Jesper Hjortsberg som hade gått över styret i skogen, slagit sig lite och vridit styret snett. Han var dock snabbt ikapp och om mig, men jag höll honom inom synhåll fram till "fårhagarana". Där började det gå tungt för mig, och i den efterföljande branta stigningen (grusvägen med tvärgående galler) gick jag på rött men blev ändå lätt omkörd av Emmy Thelberg. I det efterföljande skogspartiet gick det VÄLDIGT långsamt för mig och ryggen började göra ont.
När jag kom ut på nästa grusvägssträcka kom det ikapp en kille som jag lyckades ta rygg på. Det gick inte jättefort, men jag lyckades samla mig lite mentalt. Efter några minuter kom ett gäng åkare ikapp oss, en dam och tre killar varav två bråkade om vem som skulle dra. Det var lite komiskt att se när den ena flippade ur totalt och spurtade iväg som en galning och körde slalom på vägen för att försöka skaka av sig killen bakom. Vi körde ihop ganska länge och farten var stundtals riktigt bra.
Precis när man går från asfalt, över en spång och uppför en liten brant in i skogen så fick några i gruppen stopp. Jag sprang förbi dom och gjorde sen ett ryck i skogen eftersom jag hade siktat Jesper Hjortsberg framför mig. Trodde han var mentalt trött och hoppades att vi skulle kunna köra snabbt tillsammans. Det visade sig dock att han hade svårt med andningen och ont i benen, så jag jagade vidare.
Jag lyckades hitta "andra andningen" och körde riktigt bra ett tag. Kom bland annat ikapp och om Emmy Thelberg, och fick sen häng på ytterligare några snabba killar. Tyvärr lyckades jag tappa snabblåset till kedjan i ett stökigt skogsparti och det tog mig hela 3:57 att komma igång igen eftersom kedjan hade trasslat in sig rejält i både växel och vevparti. Vilken tur att jag hade köpt extra snabblås på lördagen, annars hade jag tvingats bryta tävlingen.
Efter stoppet så försökte jag ta igen en del förlorad tid, och det gick faktiskt ganska bra ett tag. Jag plockade åkare efter åkare och kände mig ganska stark. Tyvärr drog jag på mig rejäl kramp strax efter den tekniska zonen vid Slättås efter 64 km och tvingades stanna till och massera låren och gå en bit.
När väl krampen släppt kunde jag fortsätta, men nu med betydligt lägre intensitet. Jag kände mig fortsatt stark, men så fort jag tryckte på kom krampkänningarna tillbaka. Fick sällskap av två andra killar som knorrade lite över att jag inte hjälpte till att dra, men jag vågade helt enkelt inte. När vi till slut kom in på asfalten med någon kilometer kvar gick jag upp och drog, men tydligen drog jag lite för hårt för båda två släppte nästan omedelbart. Sista biten in mot mål passerade jag ytterligare två killar som inte verkade ha några krafter kvar.
Strupen var brant och vidrig precis som förra året, men den kändes i alla fall lite kortare.
Jag kom i mål som 19:e man i H30-klassen på tiden 3:52:50 vilket är 24.3% efter vinnaren. Efter att ha sovit på saken så har jag kommit fram till att jag är nöjd med min insats.
Bilköer deluxe
Publicerad 2010-05-16
Äntligen hemma! Jag hann inte mer än komma ut på motorvägen efter McDonalds-stoppet så hamnade jag i en bilkö in mot Örebro. Vägarbeten och mycket trafik är ingen bra kombination!
Det tog 20-30 minuter innan det släppte vilket kändes som en evighet. När det väl släppte så hann jag säkert gasa i 10 minuter innan vägen korkades igen igen, men denna gång såg jag aldrig någon orsak. Satt fast i en kvart eller så, men sen flöt det på hyfsat till Västerås. Där gjorde jag det fatala misstaget att försöka köra vi Enköping och Uppsala hem istället för via Sala.
Jag hann precis passera sista avfarten ut ur Västerås när jag fick parkera i en milslång bilkö. Kom ca. 15 km på en dryg timme innan jag kunde vända och köra tillbaka till Västerås och därefter hemmåt via Sala.
Funderade på allvar att utnyttja en sån där vändplats för utryckningsfordon med böjliga plastkäppar, men varje gång jag tog mod till mig att styra bilen rakt mot käpparna så var det en massa mötande bilar som kom i 110 knyck. Jag fick snällt vänta till första korsningen innan jag kunde vända. SUCK!
Medan jag satt i bilen och svor åt bilköerna så har tiderna från dagens tävling lagts ut på webben. Jag fick 3:52:50 och en 19:e plats i H30 vilket är en ny bästa-notering. Räknar jag inte helt galet så betyder det 24.3% efter segraren (Jesper Dahlström)
Efterloppsmat
Publicerad 2010-05-16
En tredjedel av hemresan efter Långa Billingeracet är avklarad. Sitter nu på en McDonalds strax söder om Kumla och glufsar i mig lite efterloppsmat och funderar på min prestation.
Det har inte lagts upp några tider på hemsidan än, men enligt min pulsklocka åkte jag på 3:53 i år, vilket är 6 minuter snabbare än förra året, men fortfarande runt 25% efter vinnaren. Hade som målsättning att höja min lägstanivå till förra årets högstanivå (~20% efter), så lite besviken är jag. Samtidigt är Billingeracet det lopp som passar mig sämst eftersom det är så mycket teknisk stig.
Får nog sova lite på detta innan jag vet om jag är nöjd eller missnöjd.
Loppet som sådant kommer det en längre rapport om senare, men jag tappade en del tid då kedjelåset försvann efter drygt 2 timmar precis när jag hade kommit in i "andra andningen" och avancerade genom fältet. Turligt nog hade jag igår köpt extra kedjelås, annars hade jag tvingats bryta. I min iver att ta igen förlorad tid så drog jag på mig riktigt stygg kramp strax efter den tekniska zonen vilket tvingade mig att gå en bit och massera låren lite. Men mer om loppet senare...
God natt macken
Publicerad 2010-05-15
Plastraketen (och mina ben) har rastats i backen upp till till toppen, magen har fyllts med något kolhydratsrikt och nu är det dags att vila huvudet så att jag orkar med loppet mentalt imorgon även om det skulle råka vara kallt ute.
Min målsättning i år är än så länge lite luddig, men jag hoppas morgondagen ska ge mig besked om vad jag ska sikta på. Ett mål är dock glasklart, och det är att jag ska höja min lägsta-nivå markant. Förra året var det just i Långa Billingeracet som jag presterade allra sämst. Jag var då 36.2% efter vinnaren utan att ha något direkt att skylla på annat än att jag inte var stark nog.
Shoppingrunda
Publicerad 2010-05-15
Eftersom både SMHI och YR lovat ganska kyligt väder till morgondagens tävling gav jag mig ut på jakt efter lite varma kläder i sista sekund. Jag har i det längsta försökt låta bli att köpa på mig kläder för dåligt väder för vad ska jag då skylla på när solen inte skiner?
I alla fall så tipsade syrran mig om Racerdepån i Falköping. Det visade sig vara en mycket välsorterad cykelbutik med Gävle-mått mätt, så nu äger jag både benvärmare och en vindjacka med avtagbara ärmar.
Eftersom jag ändå skulle till Skövde och hämta nummerlappen så blev det ett stopp på Sportson i backen upp till Billingehus också. De höll precis på att stänga butiken och plocka ihop varor till tältet de ska ha på tävlingen imorgon, men jag hann i alla fall köpa en "KMC Missing Link" för 10-delad kedja. Eftersom jag sedan några veckor tillbaka har ett multiverktyg med kedjebrytare (Lezyne Stainless 12) känns det dumt att inte också ha med sig ett löst kedjelås.
Nummerlappsutdelningen skulle egentligen inte börja förrän 15.00, men när jag var dit 12.30 så var redan Dag Bränfeldt på plats. Dag lovade sol och värme imorgon, vi får väl se om han i egenskap av tävlingsledare kan styra över vädret. Hann även med att snacka lite NoTubes-fälgar med Dag innan jag plockade ut min nummerlapp (304).
Mitt i obygden
Publicerad 2010-05-14
Jag är på besök hos syrran mitt i obygden. Källeryd, för obygden heter så, ligger mer offside än vad som är mentalt hälsosamt. Syrran verkar ändock trivas här även om hon knorrar lite ibland, och det ligger bara 6 mil från Skövde där jag ska tävla i Långa Billingeracet på söndag.
Just nu sitter vi vid köksbordet med varsin laptop, lite vin, läsk, kakor och godis. Jävlar vilket drag det är i Källeryd på fredagskvällar!
Snabb utan tryck
Publicerad 2010-05-12
Som nybliven MTB-cyklist finns det många saker att lära sig och upptäcka. En av dessa saker, som påverkar både komfort och flyt i skogen, är hur högt tryck man bör ha i däcken.
När jag började cykla MTB för 4 år sen körde jag med ganska smala och stenhårt pumpade däck. Detta gav bra rull på asfalt och hård grusväg, men det gav också dåligt flyt och ryggont på stökiga stigar.
Sen ett år tillbaka kör jag lättviktsdäck med stor luftkammare (Continental Race King 2.2 Supersonic) och lite lägre lufttryck. Jag märker inte nån direkt skillnad på asfalt och hård grusväg, men så fort jag kommer ut i skogen är skillnaden enorm. Istället för att studsa fram mellan stenar och rötter så flyter cykeln fram på ett helt annat sätt.
Jag försökte först köra med lättviktsslang, men efter ett drygt 7 minuter långt punka-stopp på förra årets Lida Loop bestämde jag mig för att prova köra slanglöst med hjälp av latex-gegga (NoTubes Stans).
Man vinner inte så mycket vikt på att köra slanglöst eftersom latex-geggan väger nästan lika mycket som en lättviktsslang, men man kan heller inte få en traditionell genomslagspunktering (där slangen kläms sönder mot fälgens sidor). Eftersom man inte kan få genomslagspunktering kan man köra med lägre lufttryck vilket ger bra utdelning i stökig terräng. Det sägs också att man får något lägre rullmotstånd utan slang, men detta har i alla fall inte jag märkt nåt av.
Allt är dock inte en dans på rosor med slanglöst. Det kan vara svårt att få vissa kombinationer av däck och fälg att fungera ihop, så en kompressor kan ibland vara nödvändig. Använder man lätta däck med tunna sidor så kan det ta lång tid innan däcken är helt täta. Jag räknar med minst en vecka med dagliga pumpningar och skakningar för de däck jag använder (som dock är kända för att vara svårtätade). Sen så är det kladdigt och jobbigt att byta däck, så om man byter däck ofta kanske en slang är att föredra ändå.
Nytt för i år är att jag köpt en lufttrycksmätare (SKS Airchecker, se bilden) för att få bättre koll på hur hårt jag pumpar däcken. Förra året körde jag oftast en bit över 2 bar men i år tänkte jag försöka köra med strax under 2 bar i däcken. Problemet är att det vid så lågt tryck finns risk att det blir glipor mellan däcket och fälgen vid kraftiga sidorkrafter, och då läcker luften ur blixtsnabbt. På gårdagens tur hade jag 1.7 bar när jag åkte hemifrån, men bara 1.1 bar i framdäcket när jag kom hem. Nästa tur ska jag prova 1.8 bar och se om det håller bättre.
Våga vägra godis
Publicerad 2010-05-10
Den där påsen Daim har legat på fikabordet på jobbet sen i fredags förmiddag. De ljuvliga sockerkickarnas förlovade land lockar, men jag har lyckats motstå frestelsen.
Mitt normala modus operandi när jag är sjuk är annars att frossa i godis och sötsaker, vilket tillsammans med utebliven träning innebär en snabb viktuppgång. Jag tänker alltid att jag ska låta bli och vara stark, men faller sen ihop som ett korthus så fort jag går förbi kaffebrödet, glassen eller godiset på ICA. Kanske blir det annorlunda denna gång, med Fredrik Ericssons konstaterande att jag väger för mycket snurrandes i bakskallen.