Nike Air Zoom Elite+ 4

Publicerad 2009-05-04

I helgen köpte jag mig ett par Nike Air Zoom Elite+ 4 löparskor på Löplabbet i Valbo. De gamla skorna hade tre år på nacken och köptes dessutom helt utan vägledning eller kunskap om löpning.

Jag valde Löplabbet eftersom en arbetskamrat som bland annat springer maraton rekommenderade dom. Jag fick springa med neutrala skor på ett löpband och min fotisättning videofilmades. Det konstaterades att jag pronerar lite lätt och efter att ha provat några olika skor på löpbandet bestämde jag mig för nedanstående färgsprakande kreation:

Jag vet inte om det var skornas förtjänst, men på dagens lunch-runda var jag 15 sekunder snabbare än på förra veckans runda. De nya skorna väger 616 gram, vilket är 89 gram lättare än de gamla. Vikten tillsammans med lämpligt stöd mot proneringen gör säkert en hel del skillnad.

Förra våren drog jag på mig hälsporre och kunde inte löpträna under sommaren. Eftersom jag egentligen inte gillar att löpträna så var det ingen stor förlust, men det blir lätt lite enformigt att bara cykelträna sommartid. Under vintern har jag därför försökt vårda min häl så gott det gått. Bland annat har jag minskat ner antalet innebandyträningar något, stretchat lite extra, alltid haft hälsporrekuddar i innebandyskorna och gått med Foppa-tofflor inomhus. Mina ansträngningar verkar ha gett resultat för just nu har jag inga känningar alls av hälen. Jag hoppas verkligen det håller i sig så jag kan löpträna lite i sommar.

Jag har aldrig sprungit milen på under 50 minuter (bästa tiden är runt 52 minuter från när jag gjorde lumpen), så det har jag satt som mål för sommarens löpträning. Det målet satte jag innan jag märkte hur bra löpningen fungerade, men eftersom mina cykelmål för 2009 är ganska aggressiva kan det vara bra med ett "snällt" mål som jag lätt kan nå också.

En cykel växer fram

Publicerad 2009-05-02

Inför årets säsong hade jag bestämt mig för att banta bort onödig vikt, både på mig själv och på min cykel.

Cykelbantningen är inte riktigt klar än, men några av de stora förändringarna är redan gjorda. På bilden syns den nya gaffeln, de nya hjulen, de nya bromsarna, de nya pedalerna och den nya sadeln.

Specar just nu:
Ram: Gary Fisher Ziggurat (2004)
Dämpare: Rock Shox SID Race Dual Air 100 mm
Hjul: DT Swiss 240s nav med Mavic XC717 fälgar
Sadel: Selle Italia SLR XC
Bromsar: Avid Ball Bearing 7
Kasett: Shimano XT M770
Vevparti: Shimano XT M770
Kedja: Shimano HG93
Pedaler: Crank Brothers Egg Beater SL
Däck: Continental Race King Supersonic 2.2
Slangar: Continental MTB 26 Light

Innan bygget är klart ska det på ytterligare några saker:
Sadelstolpe: Pro Vibe 7S
Styrstam: Pro XLT
Styre: Pro XC (lågbudget)
Barends: Pro Alloy SL
Växelreglage: Shimano XTR
Bromsreglage: Avid Speed Dial SL
Starnut och top-cap: Syntace
Spacers: Winwood carbon
Bakväxel: Shimano XTR Shadow
Snabblås till hjulen: Tune
Bromsskivor: Avid Cleansweep G3, 160 mm (mindre, lättare)

Sen får vi se vad vågen stannar på och hur mycket pengar som finns kvar i kassan. En ny ram i dyrplast (Grand Canyon CF) lockar väldigt mycket, men det handlar om ganska mycket pengar.

Nya utmaningar

Publicerad 2009-04-01

Idag började jag på ett nytt jobb. Eller nytt och nytt, jag har varit anställd där förut och de senaste två åren har jag jobbat där som konsult. Men nu är jag alltså tillbaka som anställd på Ericsson AB i Gävle.

Jag fortsätter med exakt samma arbetsuppgifter som jag haft som konsult de senaste två åren, vilket innebär en hel del programmering i både C++ och C#.

Smalt nytt år

Publicerad 2009-01-01

Förutom bra väder och trevligt sällskap bjöd nyårsafton även på en glad överraskning. När jag ställde mig på vågen på morgonen visade den på lite drygt 88 kilo, vilket betyder att jag gått ner 45 kilo sen jag började banta/deffa för tre år sen.

Trots träningsuppehåll och julmat så har kilona fortsatt rasa av mig vilket känns oerhört skönt. Motivationen är på topp och jag ser verkligen fram mot vad det nya året har att erbjuda.

Sub 90

Publicerad 2008-12-23

När jag vaknade i morse visade vågen för första gången sen jag var tonåring en vikt på mindre än 90 kg. Detta är något av en magisk gräns som jag haft väldigt svårt att spräcka. Redan i augusti förra året var jag nere på 90 kg, men sjukdom och brist på motivation satte då käppar i hjulet. Sedan dess har jag varit nere på 90 kg ytterligare två gånger och råkat ut för samma problem (sjukdom och motivationsbrist).

Nu har jag äntligen lyckats och då är det dags att höja blicken mot nästa delmål. Jag ska så snart som möjligt, helst innan min födelsedag den 25:e januari, nå en medelvikt över 7 dagar på mindre än 89.2 kg (2/3 av min vikt den 1:a januari 2006). Just nu ligger min 7-dagars medelvikt på ca 91.1 kg. Jag har alltså en månad på mig att minska min medelvikt med 2 kg.

Slutmålet är att nå 84 kg innan säsongens första tävling (Lida Loop den 7:e juni).

Clydesdale bye bye

Publicerad 2008-12-21

I vissa mindre civiliserade delar av världen mäts kroppsvikt inte i kilogram utan i skålpund. Inom en del sporter, bland annat mountainbike, brukar man kalla utövare som väger mer än 200 skålpund för "Clydesdales". Namnet härstammar från en ras av kraftigt bygda hästar som heter just Clydesdale.

Ett skålpund är ungefär 453.6 gram, vilket gör att 200 skålpund motsvarar cirka 90.7 kg. I morse när jag ställde mig på vågen visade den för första gången mindre än 90.7 kg (90.4 för att vara exakt). Det betyder nytt viktrekord för mig som vuxen, och det betyder dessutom att jag inte längre är en Clydesdale.

Nästa viktmål är att komma ner under 90 kg och jag hoppas hinna med det innan nyår. Den 1:a januari är det 3 år sedan jag bestämde mig för att gå ner i vikt, så det vore en trevlig present till mig själv att kunna fira 3-års jubileum samtidigt som jag firar att jag tagit mig ner under ännu en "magisk" gräns.

Den perfekta stormen

Publicerad 2008-11-03

Vilken skithelg jag haft! Förlust i innebandy, trasig klubba, två punkteringar, trasig stänkskärm, fläskläpp och datorproblem. Hade det inte varit för det fina vädret så hade jag nog deppat ihop totalt.

Det började med innebandymatch mot IK Brynäs på lördag eftermiddag. Jag var uttagen som reserv och fick tyvärr sitta på bänken hela matchen. Vi ledde med 5-2 en bit in i sista perioden men lyckades ändå förlora med 6-5. Som om inte det var tillräckligt surt så lyckades Andreas Backström ha av två klubbor, varav den ena var en klubba han lånat av mig.

Senare på kvällen skulle jag ta en sväng till affären, men när jag kom ner i cykelförrådet visade det sig att bakhjulet var lufttomt. Eftersom denna helg tydligen var en perfekt storm av otur för mig så lyckades jag dessutom ha sönder stänkskärmen när jag lagade punkteringen.

På söndag eftermiddag började en server som jag driftar att krångla. Inget stort problem men tillräckligt för att tvinga mig till en cykeltur till andra sidan stan för att starta om den. På vägen hem så körde jag förbi en busskur där nån idiot krossat en av glasväggarna, och hundra meter senare hörde jag ett ljudligt "psssssssssssssssssssss" från framhjulet. Ytterligare en punktering - suck!

Som grädde på moset fick jag en armbåge över munnen på träningen med Runsjön på kvällen vilket resulterade i blodvite och en ömmande läpp.

Jag hoppas verkligen att den perfekta stormen av otur har bedarrat!

300 pass i träningsjournalen

Publicerad 2008-10-07

Idag loggade jag mitt 300:e pass sen jag började föra träningsjournal i slutet på juni förra året. De senaste veckorna har jag börjat skriva mer utförligt om träningarna och matcherna för att göra journalen lite mer intressant.

Träningsjournalen är ett sätt för mig att hålla motivationen uppe och förhindra att jag fuskar med träningen. Även om det är ytterst få som läser eller ens bryr sig om den så känns det som om jag har ögonen på mig, vilket gör mig mindre benägen att fuska med träningen.