Dagens träningstävling blev en succe! Inte nog med att vädret var perfekt, det var hela 7 stycken som dök upp. Förutom Jesper Hjortsberg som tog initiativet till tävlingen dök också Johan Östblom, Emmy Thelberg, Christian "Crille" Persson, Niklas "NickeB" och Örjan upp.
Jesper, Örjan, NickeB, Emmy, Crille, Johan
På uppvärmningsvarvet så klotade jag i den rotiga utförslöpan och slog i armen ganska ordentligt. Det är tredje dagen i rad som jag spiller blod och nu börjar jag tycka att det är tillräckligt. I förrgår så gjorde jag en OTB på en Happy-ride och skrapade upp smalbenet lite och igår skallade jag en bokhylla på jobbet så hårt att jag blödde ymnigt från pannan. Kontorsjobb är farligt ibland!
Jag, Jesper och Johan körde 4 varv och redan på första varvet öppnade Jesper upp en lucka på 30 sekunder till mig och Johan. Han hade verkligen bra fart i benen och dessutom cyklade han uppför branta backen alla varven (till skillnad från mig som knappt kom halvvägs innan det var spring-dags). Han skyller på heldämpad cykel, men jag tror nog han gått och skaffat sig lite teknik också. Hihi!
Jag låg på Johans hjul hela första varvet och tackade för draghjälpen genom att stöta på väg ut på andra varvet. Det var egentligen inte tänkt som en stöt utan mer som en tempohöjning för att försöka brygga luckan till Jesper, men Johan hade inte komit igång riktigt än så jag fick ganska lätt en bunt meter. Jag öste på väldigt nära max för att försöka minska avståndet till Jesper, men när vi jämförde varvtider efter loppet visade det sig att Jesper ändå ökade luckan på varv två med några sekunder.
På tredje varvet insåg jag att Jesper inte gick att rubba, men jag skymtade Johan bakom mig och kunde därför inte slå av på takten. Hårdkörningen på varv två straffade sig dock något vilket syns på varvtiden (20 sek sämre än varv 1 & 2). I början på varv fyra såg jag att Johan hade närmat sig bakifrån och bara låg 10-15 sekunder efter mig. Jag bet ifrån så gott jag kunde med stumma ben och lyckades med nöd och näppe hålla ifrån in i mål.
Jag putsade min tid från årets Gästrikecup-tävling vid Åbyvallen med 94 sekunder trots att banan var lite långsammare på grund av gårdagens regn. Fram till Jesper blev det till slut 73 sekunder tror jag (tyckte han sa 38 minuter blankt), så där hade jag ingen chans. Trots luckan fram till Jesper är jag supernöjd med min insats och det kändes som ett riktigt bra träningspass som dessutom var ovanligt roligt. Hann snacka lite skit med de andra efter loppet också vilket alltid är välkommet.
Notisen i träningsjournalen (med varvtider och pulsdata) finns här: TräningTävling Åbyvallen 2010-08-05
På initiativ av Jesper så är det TT (TräningsTävling) vid Åbyvallen ikväll.
Samlingsplats: Parkeringen vid Åbyvallen
Tid: 18.00
Bana: Årets Gästrikecup-bana (vi rullar den ett varv lugnt först för de som inte vet hur den går)
Antal varv: Individuellt (men vi svetton kör 4-5 varv gissar jag)
Ära och prestige står på spel.
Kom och var med, du får bättre kondition, rolig stigcykling och trevligt sällskap helt gratis!
Under gårdagens Happy-ride så hade jag ett missljud från framhjulet. Det lät som om bromsen skrapade i lite, men när jag lyfte hjulet och snurrade på det så försvann ljudet och hjulet snurrade helt fritt. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte bara att köra.
Innan jag gav mig ut på mitt rull-pass idag så försökte jag fixa oljudet genom att rikta bromsskivan. Jag kör med lättviktsskivor (Ashima AiRotor) som är ganska lätta att oavsiktligt böja när man t.ex. monterar hjulet. Skivan var redan ganska rät men jag spenderade ändå 5 minuter med att göra den HELT rät. Nöjd och glad gav jag mig iväg, men jag hörde direkt att oljudet inte alls var borta.
För att göra en lång historia kort: det var inte alls bromsen som skrapade, det var en nippel som hade gängat ur sig nästan helt och den skrapade mot fälgen när den rörde sig på grund av belastning. Det förklarar också varför det var tyst när jag lyfte framhjulet och snurrade på det. Utan belastning så flexar inte ekrarna.
Idag var jag och hämtade mitt nya vevparti på posten. Det blev ännu ett KCNC-parti eftersom det både är lätt och ganska billigt. Att det gamla gick sönder berodde mestadels på bristande mekanisk talang från min sida. Nu har jag förhoppningsvis lärt mig en läxa och jag hoppas det nya partiet ska ge mig många bekymmersfria mil.
Jag beställde ett KCNC XC2 (42/29) från Tuning-Bikes och när jag väl lagt beställningen korrekt (gjorde tydligen nåt fel med betalningen via PayPal första gången) så gick det fort. Beställde sent på onsdag kväll och DHL försökte leverera vevpartiet vid min dörr igår (måndag). Frakten var dessutom riktigt billig (bara €13).
Jag passade samtidigt på att pimpa hojen lite med rödeloxerade klingbultar och trissor. Det blev ingen viktbesparing, men de nya trissorna verkar förbättra växlingen bak något. I alla fall känns det så med cykeln i meckstället, vi får se hur det fungerar i skogen ikväll.
Dagen började bra och fortsatte ännu bättre. Efter frukost blev det transport ut till Iggön där jag fick träffa tre gamla barndomsvänner (med familjer) som jag inte sett på över 15 år. Det blev ett glatt återseende och vi ägnade dagen åt att prata minnen, meta mört och abborre, åka lite båt och käka en god måltid.
När jag kom hem låg det en avi på hallgolvet som förkunnade att mitt nya vevparti hade anlänt. Tyvärr var det för sent att hämta ut det idag, men imorgon blir det meckande med plastraketen. Det blir också en cykeltur med lite folk från HappyMTB på kvällen. Alla som gillar att cykla i skogen är välkomna! Det blir lite guidning vid Testebovallen och Skidstavallen, och har man pigga ben så bjuds det nog också på en tur ut mot Utvalnäs. Samling vid vårdcentralen i Strömsbro klockan 18.00!
Idag firar jag -50, jag har alltså gått ner 50 kg sen toppnoteringen i början på 2006. Det har varit en lång och tidvis jobbig resa som inte alltid gått spikrakt. 83 kilo som jag nu väger är också det lägsta jag någonsin vägt som vuxen (jag vägde 84 när jag mönstrade).
Ett längre inlägg med bakgrund, tankar och funderingar kommer inom de närmaste dagarna. Nu ska jag iväg och träffa tre gamla barndomskamrater. Två av dom har jag inte sett på över 15 år, det ska bli RIKTIGT roligt!
I löpning, liksom i cykling, är kroppsvikten en begränsande faktor för hur fort man kan ta sig fram. Saknar man dessutom löpteknik (och åkteknik) så ger en viktminskning extra stora fördelar. Idag drog jag nytta av min nya lägre vikt och putsade mitt personliga rekord på Sätra-rundan med hela 96 sekunder. Det tog mig 31:31 min att springa 7.6 km vilket betyder 4:08-tempo, inte illa pinkat för nån som inte gillar att springa.
Här är notisen i träningsjournalen: Sätra-rundan 2010-08-01
Det är nära att jag kan fira -50 nu. I morse visade vågen först 83.9 kg, men för att vara säker vägde jag mig två gånger till och då visade den 84 blankt. Jag får vänta nån eller några dagar till med firandet. Här är ytterligare en bild från veckan innan toppnoteringen på 133 kg.