Fulmeck deluxe
Publicerad 2010-07-09
Sent i går kväll konstaterade jag att mitt vevpartiproblem förmodligen beror på en bricka som saknas. Idag gav jag mig ut på jakt efter en passande bricka. Tyvärr var dimensionerna lite udda; innerdiameter 18 mm, ytterdiameter 21 mm och tjocklek endast 0.5 mm. Självklart fanns ingen bricka som ens kom i närheten av de måtten, men med lite tålamod förvandlade jag en kopparbricka med rätt innerdiameter till nåt som i alla fall passar hjälpligt.
Hemfilad bricka.
Jag är lite skeptisk till att köra med en kopparbricka eftersom det finns risk att det bildas ett galvaniskt element som äter upp vevpartiet. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge tills jag får tag på rätt sorts bricka.
Bultmysteriet löst
Publicerad 2010-07-09
Jag tror mig nu veta varför jag haft såna problem med att den vänstra vevarmsbulten hela tiden lossnat (vilket bland annat tvingade mig bryta Ränneslättsturen). Problemet är att det fattas en bricka mellan bulten och vevarmen, en bricka som är så viktig att den i instruktionerna ägnas extra uppmärksamhet.
Om det är jag som tappat bort brickan eller om den aldrig fanns med när jag köpte vevpartiet låter jag vara osagt. Nu gäller det att jag lyckas hitta en passande bricka snarast. Jag har kontaktat KCNC via mail men hyser inga större förhoppningar om snabb hjälp därifrån. Tyvärr har brickan lite udda dimensioner så att hitta en i nån lokal affär känns lite hopplöst, men jag ska i alla fall försöka.
Tills vidare har jag fixerat bulten med gänglåsning och monterat dit den lilla avdragarmuttern som extra förstärkning. Ska se till att ha med mig lämplig insexnyckel på Mörksuggejakten i helgen om det börjar strula.
Inför Mörksuggejakten
Publicerad 2010-07-07
Bra och regelbunden träning utan avbrott för skador eller sjukdom är något varje idrottare drömmer om. Med något litet undantag så har jag varit hel och frisk sen tidigt i våras och det börjar ge resultat nu.
Jag gjorde hyfsade insatser på Kolmårdsbiken och Långa Billingeracet trots att banorna inte riktigt passar mig och att jag inte riktigt hade hunnit komma igång med cykelträningen på allvar. Lida Loop innebar ett stort steg frammåt både placeringsmässigt och i procent-efter-segraren. Hade det inte varit för ett cykelhaveri så hade jag tagit ytterligare ett steg frammåt på Ränneslättsturen i söndags.
Nu står Mörksuggejakten för dörren och jag känner mig i bättre form än någonsin. Lyckas jag plocka ut allt ur kroppen på söndag så kommer det gå fort. Jag tror och hoppas på en tid ner mot 2:40 om det är torrt och varmt vilket borde ge mig en chans att kriga om en topp-15 placering i H30. Det enda orosmolnet är startbacken och hur hårt jag ska gå i den. Eftersom jag saknar rutin så får jag förlita mig på tur för att hitta rätt nivå.
Som ett bevis för att formen är på topp lyckades jag tidigare ikväll putsa mitt personliga rekord på tävlingsbanan vid Testebovallen med 11 sekunder. För några dagar sen satte Jesper Hjortsberg nytt personligt rekord på samma bana med 7:14 vilket gav mig lite extra motivation. Nu lyckades jag inte riktigt slå hans tid, men istället för 13 sekunder efter så är jag nu bara 2 sekunder efter. Har jag sagt att jag är en tävlingsmänniska? Hihi.
För att slippa gå upp så tidigt på söndag har jag lyckats boka in mig på ett vandrarhem strax utanför Rättvik. Tanken är att åka upp i god tid på lördag och köra ett varv eller två på SM-banan (jag kör XC H30 på torsdag 15/7). Det blir ett bra dagen-före-pass plus att jag får lära mig banan lite.
DNF i Eksjö
Publicerad 2010-07-05
Jag fick tyvärr kasta in handduken efter drygt 6 mil idag eftersom skruven som håller vänster vevarm på plats lossnade. Har haft lite problem med det förut så det känns extra surt att jag inte hade en tillräckligt stor insexnyckel med mig.
Trots att jag fick bryta är jag inte ledsen. Så länge jag var med gick det riktigt bra. Den enda plumpen i protokollet var en vurpa i skogen efter 10 minuter. Jag slog sönder fästet till lockouten, tappade flaskan med raketbränsle (egenblandad sportdryck) och skrapade upp smalbenet lite. Jag var dock snabbt uppe på cykeln igen och försökte jaga ikapp de som passerat mig. Jag fick lite dejavu-känslor från Lida Loop där jag fick jaga ikapp samma personer två gånger.
Jagandet gick ganska bra och jag var mycket snabb på grusvägarna som vanligt. I skogen körde jag "bara" lika fort som de runt mig, men det positiva var att jag inte behövde gå på rött för att hänga med i skogen. Nu är stigarna på Ränneslättsturen ganska enkla och snabba så min dåliga teknik märks inte lika mycket. Men även när jag tar med det i beräkningen så känns det som om jag närmat mig mina konkurrenter lite teknikmässigt.
När jag bröt hade jag alla damerna på betryggande avstånd bakom mig, och Kristine Nörgaard som vann gjorde det på 3:06:23. Jag hade ganska pigga ben när jag bröt men hade börjat lida lite av värmen. Det är svårt att säga om jag hade kunnat hålla Kristine bakom mig eller ej, men omöjligt är det absolut inte. Mitt mål för helgen var att försöka avancera till fålla 1, och för att nå det målet hade jag behövt köra på mindre än 3:05:07 (Matthias Wengelins segertid var 2:43:50).
Nu gäller det att jag tar med mig allt positivt från dagens tävling till nästa helg då det är dags för Mörksuggejakten i Rättvik. Jag har även anmält mig till SM i Rättvik som går veckan efter.
Inför Ränneslättsturen
Publicerad 2010-07-03
Pust och stön vad varmt det är! Imorgon är det dags för Ränneslättsturen och precis som förra året ser det ut att bli riktigt varmt och soligt under loppet. Jag cyklar mycket hellre när det är varmt än när det är kallt, så vädret passar mig bra hoppas jag.
Med ett fint resultat på Lida Loop i ryggen och några veckors bra träning så har jag stora förväntningar på mig själv imorgon. Lyckas jag prestera på topp så kan jag med lite tur nå under gränsen för att få starta från fålla 1 (<13% efter vinnaren). Det är ett tufft mål så jag blir inte ledsen om jag missar det, men jag tänker försöka i alla fall.
Igår var jag ut till Testebovallen för att provköra cykeln lite efter framväxelbytet och med tävlingshjulen monterade. Förutom att testa prylarna så ville jag få med mig lite självförtroende hem. Jag gasade därför ganska friskt på första varvet och lyckades precis slå mitt personliga rekord med en sekund. En fungerande cykel och nytt personligt rekord, kan det bli bättre? Det kunde det! Efter en rejäl vila och med lite lägre tryck i däcken lyckades jag putsa ytterligare tre sekunder på varvet.
Nu sitter jag på mitt hotellrum utanför Eksjö och väntar på att lite svalare luft ska anlända innan det är dags att krama kudde. Här kommer några bilder från dagen.
På väg till Eksjö stannade vi och tog en fika vid Tullgarns Slott.
Vi bor på Ullinge Hotell strax utanför Eksjö. Underbar natur och väldigt lugnt!
Smartphone och mjukostframväxel
Publicerad 2010-07-02
Jag hade tänkt träna igår, men datanörden i mig tog över och hela kvällen spenderades istället med att leka med min nyinköpta Samsung Galaxy S. Trots att jag är ganska prylgalen så har jag inte ägt någon smartphone förut så lockelsen att utforska var för stor. Det framgår inte av bilden här under, men skärmen (Super-AMOLED) är helt fantastisk med hög upplösning och klara färger. Resten av hårdvaran går inte av för hackor heller och på mjukvarusidan är det Android 2.1 som körs (men en uppgradering till 2.2 FroYo är utlovad).
Samsung Galaxy S.
Tyvärr följdes gårdagens vilodag av en alldeles för kort träning idag med ett tråkigt slut. Jag hade ingen bra plan för dagen utan drog till Tolvfors vid 17.30 för att se om jag kunde haka på landsvägsgänget en runda. Det var dock ingen annan där så jag cyklade vidare på måfå men med bra tryck på pedalerna. Jag hade riktiga sprättben idag och allt kändes lätt när jag susade fram genom stan och upp till Hemlingby. I brist på annat tänkte jag att en sväng på Happy-rundan plus några intervaller i Bomhus-backen kunde vara en lämplig träningsdos. Jag hann dock inte mer än några kilometer innan framväxeln gav upp. Det gick fortfarande att cykla, men vevarmen tog i växeln och lät illa, så jag vände hem istället.
Trasig SRAM XX framväxel.
Kvällen har ägnats åt att fulmecka en XTR E-typ framväxel så den funkar hyfsat med mitt KCNC-parti. Första problemet var att KCNC-partiet behöver en 2 mm spacer, och XTR E-typ har en 2.5 mm tjock plåt. I brist på riktiga verktyg så dremmlade och filade jag ner plåten till ca. 2.2 mm innan jag tröttnade.
Nästa problem var höjden på växeln eftersom den är gjord för 44T storklinga och jag har bara 42T. Trots ganska brutalt borrande och filande fick jag inte ner växeln mer än ca 4 mm vilket tyvärr innebär att den fortfarande är lite för hög. En hög framväxel betyder mer kedjetrassel. Vi får väl se hur det går i helgen.
Modifierad XTR E-typ och ett KCNC-parti.