Nytt hopp och nya skor

De som följt min träningsjournal vet att jag haft problem med konstiga smärtor i benen till och från under sommaren. Jag trodde det var en nervretning i ländryggen som var orsaken, men trots behandling så har problemen kommit tillbaka i flera omgångar.

Det kändes inte helt 100-procentigt i benen och ryggen när jag cyklade till jobbet i morse, så jag bestämde mig för att försöka få en tid hos en kiropraktor under dagen. Efter ett tips av "Gary H" på HappyMTB så ringde jag till Niclas Carlson, och som av en händelse fanns det en återbudstid efter lunch.

Efter att ha lyssnat på min berättelse, ställt en massa frågor och böjt och vridit på en bunt kroppsdelar så presenterade Niclas en ny teori om vad som var fel med mig. Enligt honom så har jag överansträngda höftböjarmuskler samt en stel bröstrygg, och detta kunde tydligen förklara mina smärtor.

Allt han sa lät vettigt, men som okunnig är det svårt att veta vad man ska tro på. Jag köpte i alla fall hans teori tills vidare och har påbörjat behandling för att komma till rätta med problemen. Det är återbesök på onsdag, vi får väl se om det känns nå bättre då.

När jag kom hem efter jobbet så visade det sig att mina nya innebandyskor äntligen hade dykt upp. Jag beställde dom från Millet Sports i England för ungefär tre veckor sen eftersom ingen affär i Gävle hade hunnit få hem några Asics-skor än. Förra säsongen köpte jag ett par Asics Gel Blast 2 som jag var mycket nöjd med, och när jag såg att Asics hade släppt en uppföljare (Gel Blast 3) så väcktes ha-begäret.

Här är förra årets trotjänare och årets inköp:

Grundkonstruktionen verkar vara nästan identisk, och det enda som verkligen skiljer är det kosmetiska. Det ska bli intressant att prova de nya skorna och se om jag känner nån skillnad.

Enligt nån recension på nätet så skulle de nya skorna vara lite lättare än de gamla, men efter en kontroll på min köksvåg så verkar det inte stämma. Mina något nötta Gel Blast 2 väger 731 gram och de sprillans nya Gel Blast 3 väger 748 gram.

Innebandy-DM

Den här helgen spelades grundserien i DM i innebandy här i Gästrikland. Vi (Gävle Södra IBC) hamnade i samma grupp som Andersbergs IBK, Forsbacka IK, IK Sätra och IBK Aston. Tyvärr drog sig Andersberg ur i sista sekund, så det blev bara tre matcher istället för fyra.

Första matchen spelade vi igår mot Aston som ställde upp med sitt B-lag som till största delen består av juniorer. Det var vår första match för säsongen, och jämför man med förra årets första match så var det ett fall frammåt. Tyvärr räckte det ändå bara till oavgjort (1-1).

I förmiddags spelade vi mot Forsbacka. Åter igen blev det målsnålt, men efter ett snabbt ledningsmål kunde vi spela avslappnat och föra matchen. Vi vann till slut med 2-1, men spelmässigt kändes det som om vi hade ett större övertag än vad siffrorna säger.

Sista matchen mot Sätra blev inte helt oväntat den tuffaste. Sätra gick i våras upp i trean och är både på pappret och på plan ett snäpp bättre än oss. De höll boll och spelade runt, men imponerade ändå inte. Ska de inte bli ett stryk-lag i trean får de se till att höja sig en nivå eller två. De höll länge 2-0 mot oss, men i matchens sista minut lyckades vi i alla fall trycka in ett tröstmål.

Tyvärr hamnade vi på tredje plats i vår grupp vilket betyder att vi missar slutspelet.

Äntligen är innebandysäsongen igång på allvar!

Ryggen höll - vilken lättnad

Jag vaknade 5 minuter innan klockan ringde i morse och kunde direkt konstatera att ryggen kändes ganska bra trots innebandyträningen igår. Annat var det när jag vaknade förra tisdagen. Då tog det flera minuter innan jag lyckades hitta ett sätt att komma ur sängen utan att få tårar i ögonen av smärta.

Jag lyckades på något konstigt sätt sträcka en muskel i nedre delen av ryggen under innebandyträningen förra måndagen. Det hände i början på träningen men det gjorde inte så farligt ont så jag fullföljde träningen. Det var nog dumt, för dagen efter var en enda lång pina.

För en vecka sen var jag till en naprapat (Lars Wikström på Fysco) som snabbt konstaterade att allt tydde på en sträckning. Han passade även på att mjuka upp ryggen för att snabba på läkningen. Jag funderar på om det inte skulle vara värt att i framtiden gå och få regelbunden massage för att hålla kroppen i trim. Man är ju ingen ungdom längre...

I helgen är det DM i innebandy, så det passar alldeles utmärkt att ryggen känns bättre redan nu.

Säsongsbyte

Årets innebandysäsong lider mot sitt slut men någon tid för vila finns inte. Cykelsäsongen är redan i full gång och det gäller att kämpa på för att snabbt hitta tekniken och locka igång rätt muskler för att få ut så mycket som möjligt i sadeln.

Vintern har bjudit på massor av innebandy på skiftande nivå. Inför säsongen blev jag tillfrågad om jag ville spela i Gävle Södra IBC, ett lag som spelar i division 4 (Gästrikland). Jag har tidigare bara spelat i Korpen och tvekade länge med att tacka ja eftersom jag tvivlade på att min innebandykompetens skulle räcka till för att ta en plats i laget. Till slut bestämde jag mig dock, och detta har jag absolut inte behövt ångra.

Jag har fortsatt träna med Korpen-laget (Runsjön) och med ett gäng från min nuvarande uppdragsgivare (Ericsson), men på dessa träningar har jag fokuserat på att springa fort och mycket för att på så sätt få nåt som liknar intervallträning.

Förutom lite (irriterande men inte hindrande) knäproblem i december och januari till följd av en överansträngd muskel så har jag varit i stort sett sjuk- och skadefri hela vintern. Tyvärr har jag nyligen fått problem med ena foten. Enligt doktorn är det återigen en överansträngning, förmodligen till följd av nya innebandyskor som jag snörat alldeles för hårt. Jag har precis kört igång med innebandy och löpning igen efter två veckors uppehåll och hoppas att smärtan ska hålla sig på en hanterbar nivå.

För att få lite mer variation i träningen så försöker jag varva cyklingen med löpning och en del styrketräning. Tyvärr tycker jag både löpning och styrketräning är tråkigt, men det känns som om det behövs mer än bara cykelträning för att nå vidare. Jag satte redan i höstas upp mål för cykelsäsongen 2008 och för att nå dessa måste jag höja mig en bit.

• Lida Loop < 3h00m (3h20m förra året)
• Mörksuggejakten < 3h00m (3h16m förra året)
• Finnmarksturen < 5h30m (5h49m förra året)

En sak som förhoppningsvis kommer bidraga med lite träningsvariation är att jag i år ska spela fotboll i Korpen (Team Sälgsjön). Det är många år sedan jag sist spelade fotboll så det ska bli spännande att se om det fortfarande finns någon bollkänsla kvar i fötterna. Premiärmatchen närmar sig med stormsteg (6:e maj) och jag ser verkligen fram emot den.