Pang-pang

Idag var jag ut och körde ett varv på Happy-rundan i Hemlingby med Magnus "Gaastra" Eriksson. Det fanns massor med "pang-pang i benen" som Henrik Öijer skulle ha sagt, och kroppen kändes starkare än någonsin.

Lyckas jag bara bevara formen fram till Mörksuggejakten så tror jag mig ha goda chanser att vara med och strida om poäng även där. Eftersom jag körde så bra på Ränneslättsturen så får jag nu starta i fålla två. Ingen större skillnad egentligen eftersom det är masterstart genom Rättvik, men en mental kick är det i alla fall.

Nu väntar en cykelfri vecka eftersom jag ska på tjänsteresa till Italien för att hålla programmerings-kurs, men jag hoppas kunna hinna med en del löpträning i alla fall.

Nike Air Zoom Elite+ 4

I helgen köpte jag mig ett par Nike Air Zoom Elite+ 4 löparskor på Löplabbet i Valbo. De gamla skorna hade tre år på nacken och köptes dessutom helt utan vägledning eller kunskap om löpning.

Jag valde Löplabbet eftersom en arbetskamrat som bland annat springer maraton rekommenderade dom. Jag fick springa med neutrala skor på ett löpband och min fotisättning videofilmades. Det konstaterades att jag pronerar lite lätt och efter att ha provat några olika skor på löpbandet bestämde jag mig för nedanstående färgsprakande kreation:

Jag vet inte om det var skornas förtjänst, men på dagens lunch-runda var jag 15 sekunder snabbare än på förra veckans runda. De nya skorna väger 616 gram, vilket är 89 gram lättare än de gamla. Vikten tillsammans med lämpligt stöd mot proneringen gör säkert en hel del skillnad.

Förra våren drog jag på mig hälsporre och kunde inte löpträna under sommaren. Eftersom jag egentligen inte gillar att löpträna så var det ingen stor förlust, men det blir lätt lite enformigt att bara cykelträna sommartid. Under vintern har jag därför försökt vårda min häl så gott det gått. Bland annat har jag minskat ner antalet innebandyträningar något, stretchat lite extra, alltid haft hälsporrekuddar i innebandyskorna och gått med Foppa-tofflor inomhus. Mina ansträngningar verkar ha gett resultat för just nu har jag inga känningar alls av hälen. Jag hoppas verkligen det håller i sig så jag kan löpträna lite i sommar.

Jag har aldrig sprungit milen på under 50 minuter (bästa tiden är runt 52 minuter från när jag gjorde lumpen), så det har jag satt som mål för sommarens löpträning. Det målet satte jag innan jag märkte hur bra löpningen fungerade, men eftersom mina cykelmål för 2009 är ganska aggressiva kan det vara bra med ett "snällt" mål som jag lätt kan nå också.

Säsongsbyte

Årets innebandysäsong lider mot sitt slut men någon tid för vila finns inte. Cykelsäsongen är redan i full gång och det gäller att kämpa på för att snabbt hitta tekniken och locka igång rätt muskler för att få ut så mycket som möjligt i sadeln.

Vintern har bjudit på massor av innebandy på skiftande nivå. Inför säsongen blev jag tillfrågad om jag ville spela i Gävle Södra IBC, ett lag som spelar i division 4 (Gästrikland). Jag har tidigare bara spelat i Korpen och tvekade länge med att tacka ja eftersom jag tvivlade på att min innebandykompetens skulle räcka till för att ta en plats i laget. Till slut bestämde jag mig dock, och detta har jag absolut inte behövt ångra.

Jag har fortsatt träna med Korpen-laget (Runsjön) och med ett gäng från min nuvarande uppdragsgivare (Ericsson), men på dessa träningar har jag fokuserat på att springa fort och mycket för att på så sätt få nåt som liknar intervallträning.

Förutom lite (irriterande men inte hindrande) knäproblem i december och januari till följd av en överansträngd muskel så har jag varit i stort sett sjuk- och skadefri hela vintern. Tyvärr har jag nyligen fått problem med ena foten. Enligt doktorn är det återigen en överansträngning, förmodligen till följd av nya innebandyskor som jag snörat alldeles för hårt. Jag har precis kört igång med innebandy och löpning igen efter två veckors uppehåll och hoppas att smärtan ska hålla sig på en hanterbar nivå.

För att få lite mer variation i träningen så försöker jag varva cyklingen med löpning och en del styrketräning. Tyvärr tycker jag både löpning och styrketräning är tråkigt, men det känns som om det behövs mer än bara cykelträning för att nå vidare. Jag satte redan i höstas upp mål för cykelsäsongen 2008 och för att nå dessa måste jag höja mig en bit.

• Lida Loop < 3h00m (3h20m förra året)
• Mörksuggejakten < 3h00m (3h16m förra året)
• Finnmarksturen < 5h30m (5h49m förra året)

En sak som förhoppningsvis kommer bidraga med lite träningsvariation är att jag i år ska spela fotboll i Korpen (Team Sälgsjön). Det är många år sedan jag sist spelade fotboll så det ska bli spännande att se om det fortfarande finns någon bollkänsla kvar i fötterna. Premiärmatchen närmar sig med stormsteg (6:e maj) och jag ser verkligen fram emot den.

Uppenbarelse i löpspåret

Idag sprang jag för första gången någonsin mer än en mil. Hade tänkt ge mig ut på en lugn löprunda på 5.7 km som vanligt och skippade pulsmätaren för att slippa bli stressad.

Jag höll visserligen ett ganska beskedligt tempo (lite drygt 5 min per kilometer, kanske 5.15), men när jag gav mig av hemifrån hade jag inga som helst tankar på att springa nästan 11 kilometer som det till slut blev. Attans vad jag ångrar mig att jag inte hade klockan på mig. Skulle varit roligt att veta hur lång tid det tog. I en svunnen tid då jag gjorde lumpen sprang jag milen på 53 minuter har jag för mig.

Jag hoppas det här inte var en engångshändelse, utan att löpningen verkligen kommer kännas så här enkel även i framtiden. Normalt sett så ogillar jag starkt löpträning, men idag kändes allt så lätt. Att vädret var så närma perfekt man kan komma hjälpte säkert till.