Jag har haft ett enormt sockersug under hösten vilket resulterat i att jag nu är ovän med vågen. Mina försök att bryta den tråkiga trenden har gång på gång misslyckats. Eftersom det är just sockersuget som satt käppar i hjulet så bestämde jag mig förra veckan för att prova en ketogen diet.
En ketogen diet går ut på att minska ner intaget av kolhydrater så mycket att man försätter kroppen i ketos. I normala fall använder kroppen kolhydrater för att bilda blodsocker som är hjärnans primära energikälla. Finns det inga kolhydrater att förbränna så kommer kroppen istället att bilda ketoner genom att oxidera fett. Ketonerna hjälper bland annat till att minska hungerskänslorna och sockersuget. Det finns mycket information om detta på nätet om man vill lära sig mer.
Nackdelen med att inte äta kolhydrater är att kroppen inte kan tillverka glykogen som är musklernas bränsle vid hårt arbete. För mig som tränar och spelar innebandy är därför en ketogen diet långt ifrån optimal.
Från början försökta jag köra med enbart Nutrilett-pulver (en så kallad VLCD, Very Low Calorie Diet), men det påverkade min prestationsförmåga på träningarna alldeles för mycket. Efter att ha räknat lite på energiåtgång och hur mycket fett kroppen kan oxidera varje dygn kom jag dessutom fram till att ren VLCD är direkt dumt för mig. För att inte tappa alltför mycket muskelmassa bör jag inte ligga på ett större underskott än ca. 1000 kcal per dygn, och med bara Nutrilett-pulver hamnade jag på nästan det dubbla underskottet på vilodagar och ännu mer på träningsdagar.
För att inte hamna på ett alltför stort underskott har jag därför börjat komplettera Nutrilett-pulvret med kolhydratsfattiga livsmedel som t.ex. ost, skinka, kyckling och ägg. Jag planerar också att ladda upp med snabba kolhydrater i form av maltodextrin inför viktiga matcher för att kunna prestera så bra som möjligt.
Efter att ha justerat dieten för att passa mina förutsättningar så verkar det nu fungera riktigt bra. Sockersuget är nästan helt borta och jag tycks kunna prestera ganska bra på träningar.
Med undantag för ett kort besök i Split när jag gjorde FN-tjänst i Bosnien för 15 år sen så har jag inte varit vid Medelhavet förut. Jag hade en ganska bra uppfattning om vad som väntade mig i Italien, men efter några dagar här nere är det ändå några saker som står ut lite.
Nästan alla bilar är små eller jättesmå, och med få undantag är de buckliga. Man skulle nästan kunna tro att bilarna är buckliga redan när de kommer från fabriken, men jag har bildbevis på att så inte är fallet. Det krävdes en tur på en bergbana upp till Righi högt ovanför Genua, och ytterligare en halvtimmes promenad upp mot en av de många befästningar som omger staden, men helt plötsligt såg jag den - en bil utan bucklor:
Det verkar finnas tusentals små hål-i-väggen-butiker som säljer smaskiga bakverk, men man ser inte speciellt många feta människor. Jag förstår inte hur alla dessa små butiker kan gå runt när de flesta verkar äta ganska nyttig mat.
Klär man sig i lycra är man lika osårbar som Stålmannen. Trots intensiv trafik så ser man förvånansvärt många cyklister ute på vägarna. Själv tyckte jag det var obehagligt när jag följde med Valbo Bikers på en landsvägstur runt Högbo-Ockelbo-Hamrånge, och trafiken på den turen går inte alls att jämföra med trafiken på vägarna här nere. Hur vågar dom?
En kollega berättade innan jag åkte hit att trafikskyltar var regel i norra Italien, förslag i mellersta Italien och dekoration i södra Italien. Om trafiken i Marcianise (strax norr om Neapel) är ett exempel på hur mellersta Italien kör så måste det vara totalt kaos i södra Italien.
Slutligen en bild på mig från dagens tur i bergen ovanför Genua:
Vad har snabbmat från USA och traditionell mat från Japan gemensamt? Jo det är gott, nyttigt och snabbt!
Snabbmat likställs ofta med skräpmat, men det behöver inte alltid vara så. Det krävs dock oftast ett aktivt val för att kunna äta både nyttigt och snabbt. Själv fastnade jag för Subway när jag bodde i USA. Det går alldeles utmärkt att komponera ihop en smörgås som både är god, nyttig och mättande (men man får hoppa över chipsen, läsken och kakorna som erbjuds).
Jag är ingen stor sushi-kännare, men på min favoritrestaurang i Gävle tar det bara någon minut från beställning tills man sitter med en 12-bitars sushi framför sig. Även om det inte är snabbmat så är det snabb mat, och att den dessutom är nyttig, god och mättande gör ju inte saken sämre.
Gör du ett aktivt val behöver du inte ha dåligt samvete för att du käkar snabbmat (eller snabb mat)!