Nytt hopp och nya skor

De som följt min träningsjournal vet att jag haft problem med konstiga smärtor i benen till och från under sommaren. Jag trodde det var en nervretning i ländryggen som var orsaken, men trots behandling så har problemen kommit tillbaka i flera omgångar.

Det kändes inte helt 100-procentigt i benen och ryggen när jag cyklade till jobbet i morse, så jag bestämde mig för att försöka få en tid hos en kiropraktor under dagen. Efter ett tips av "Gary H" på HappyMTB så ringde jag till Niclas Carlson, och som av en händelse fanns det en återbudstid efter lunch.

Efter att ha lyssnat på min berättelse, ställt en massa frågor och böjt och vridit på en bunt kroppsdelar så presenterade Niclas en ny teori om vad som var fel med mig. Enligt honom så har jag överansträngda höftböjarmuskler samt en stel bröstrygg, och detta kunde tydligen förklara mina smärtor.

Allt han sa lät vettigt, men som okunnig är det svårt att veta vad man ska tro på. Jag köpte i alla fall hans teori tills vidare och har påbörjat behandling för att komma till rätta med problemen. Det är återbesök på onsdag, vi får väl se om det känns nå bättre då.

När jag kom hem efter jobbet så visade det sig att mina nya innebandyskor äntligen hade dykt upp. Jag beställde dom från Millet Sports i England för ungefär tre veckor sen eftersom ingen affär i Gävle hade hunnit få hem några Asics-skor än. Förra säsongen köpte jag ett par Asics Gel Blast 2 som jag var mycket nöjd med, och när jag såg att Asics hade släppt en uppföljare (Gel Blast 3) så väcktes ha-begäret.

Här är förra årets trotjänare och årets inköp:

Grundkonstruktionen verkar vara nästan identisk, och det enda som verkligen skiljer är det kosmetiska. Det ska bli intressant att prova de nya skorna och se om jag känner nån skillnad.

Enligt nån recension på nätet så skulle de nya skorna vara lite lättare än de gamla, men efter en kontroll på min köksvåg så verkar det inte stämma. Mina något nötta Gel Blast 2 väger 731 gram och de sprillans nya Gel Blast 3 väger 748 gram.

Däck för Mörksuggejakten

På söndag är det dags för Mörksuggejakten i Rättvik. Förra året hade det regnat en del dagarna före, men under loppet så var det uppehåll och banan var ganska torr. Får man tro SMHI så kommer det fortsätta regna till och från i Rättvik ända fram till på söndag, vilket förmodligen kommer göra banan både blöt och tung.

Under Ränneslättsturen körde jag på ett par NoTubes The Raven 26x2.0 däck som inte riktigt gav mig tillräckligt med grepp. De var dock både lätta, lättrullade och enkla att pumpa upp utan slang.

Nu har jag precis skaffat kompressor vilket gör det mycket lättare att "få upp" även vanliga däck, som t.ex. Continental Race King 2.2 Supersonic. Jag försökte som hastigast få på dessa innan Ränneslättsturen, men med bara en fotpump gick det inte alls.

I brist på lämplig mek-lokal så var det badrummet som fick bli däcksverkstad. Framdäcket gick lätt att få upp och verkar redan vara tätt trots att jag använde "gammal" latex-gegga.

Bakhjulet lyckades jag inte få upp eftersom kompressortanken tog slut. Jag hoppas på bättre lycka imorgon när jag vågar ha kompressorn igång utan att riskera bli lynchad av grannarna.

Det sägs att banan i Rättvik tål väldigt mycket vatten och att det bara blir lerigt på några få ställen. Jag hoppas det stämmer, för i så fall tror jag Race King 2.2 Supersonic kan vara ett lysande val. De funkar inte så bra i lera men på de flesta andra underlag, inklusive hala rötter, är de riktigt bra.

Köpa sig snabb

Jag har redan bantat cykeln lite inför årets säsong, men nu är det dags att ta till hårdhandskarna och banta ordentligt.

En Scott Scale RC ram i dyrplast ska ersätta den gamla Gary Fisher Ziggurat alu-ramen från 2004. Den väger oroväckande lite och låter som en PET-flaska när man knackar på den, men förhoppningsvis ska den hålla för mig.

Ett par NoTubes ZTR Olympic fälgar spar ett hekto (jämfört med Mavic XC717) där det är som viktigast och gör det dessutom lite lättare att köra slanglöst. Att slippa oroa sig för genomslagspunkteringar kommer göra att jag vågar köra med lite lägre tryck, vilket borde göra mig snabbare och mindre trött i ryggen.

När jag ändå beställde från NoTubes så passade jag på att köpa ett par The Raven 26x2.0 däck. Dessa är "tubeless ready" och ganska lätta. Det ska bli intressant att se hur de funkar i svenska skogar.

Hjulen ska byggas med de DT Swiss 240s nav som jag redan har plus DT Revolution ekrar. Tyvärr är ekrarna försenade, så hjulbygget kanske får vänta till efter Ränneslättsturen. Jag ska försöka mig på att bygga hjulen själv, det ska bli intressant!

Förutom detta så väntar jag på ett XTR vevparti och två Avid Juicy Ultimate bromsar (160 + 140 mm). Jäklar vad snabb jag kommer bli!

Nike Air Zoom Elite+ 4

I helgen köpte jag mig ett par Nike Air Zoom Elite+ 4 löparskor på Löplabbet i Valbo. De gamla skorna hade tre år på nacken och köptes dessutom helt utan vägledning eller kunskap om löpning.

Jag valde Löplabbet eftersom en arbetskamrat som bland annat springer maraton rekommenderade dom. Jag fick springa med neutrala skor på ett löpband och min fotisättning videofilmades. Det konstaterades att jag pronerar lite lätt och efter att ha provat några olika skor på löpbandet bestämde jag mig för nedanstående färgsprakande kreation:

Jag vet inte om det var skornas förtjänst, men på dagens lunch-runda var jag 15 sekunder snabbare än på förra veckans runda. De nya skorna väger 616 gram, vilket är 89 gram lättare än de gamla. Vikten tillsammans med lämpligt stöd mot proneringen gör säkert en hel del skillnad.

Förra våren drog jag på mig hälsporre och kunde inte löpträna under sommaren. Eftersom jag egentligen inte gillar att löpträna så var det ingen stor förlust, men det blir lätt lite enformigt att bara cykelträna sommartid. Under vintern har jag därför försökt vårda min häl så gott det gått. Bland annat har jag minskat ner antalet innebandyträningar något, stretchat lite extra, alltid haft hälsporrekuddar i innebandyskorna och gått med Foppa-tofflor inomhus. Mina ansträngningar verkar ha gett resultat för just nu har jag inga känningar alls av hälen. Jag hoppas verkligen det håller i sig så jag kan löpträna lite i sommar.

Jag har aldrig sprungit milen på under 50 minuter (bästa tiden är runt 52 minuter från när jag gjorde lumpen), så det har jag satt som mål för sommarens löpträning. Det målet satte jag innan jag märkte hur bra löpningen fungerade, men eftersom mina cykelmål för 2009 är ganska aggressiva kan det vara bra med ett "snällt" mål som jag lätt kan nå också.

En cykel växer fram

Inför årets säsong hade jag bestämt mig för att banta bort onödig vikt, både på mig själv och på min cykel.

Cykelbantningen är inte riktigt klar än, men några av de stora förändringarna är redan gjorda. På bilden syns den nya gaffeln, de nya hjulen, de nya bromsarna, de nya pedalerna och den nya sadeln.

Specar just nu:
Ram: Gary Fisher Ziggurat (2004)
Dämpare: Rock Shox SID Race Dual Air 100 mm
Hjul: DT Swiss 240s nav med Mavic XC717 fälgar
Sadel: Selle Italia SLR XC
Bromsar: Avid Ball Bearing 7
Kasett: Shimano XT M770
Vevparti: Shimano XT M770
Kedja: Shimano HG93
Pedaler: Crank Brothers Egg Beater SL
Däck: Continental Race King Supersonic 2.2
Slangar: Continental MTB 26 Light

Innan bygget är klart ska det på ytterligare några saker:
Sadelstolpe: Pro Vibe 7S
Styrstam: Pro XLT
Styre: Pro XC (lågbudget)
Barends: Pro Alloy SL
Växelreglage: Shimano XTR
Bromsreglage: Avid Speed Dial SL
Starnut och top-cap: Syntace
Spacers: Winwood carbon
Bakväxel: Shimano XTR Shadow
Snabblås till hjulen: Tune
Bromsskivor: Avid Cleansweep G3, 160 mm (mindre, lättare)

Sen får vi se vad vågen stannar på och hur mycket pengar som finns kvar i kassan. En ny ram i dyrplast (Grand Canyon CF) lockar väldigt mycket, men det handlar om ganska mycket pengar.

Mål 2009

Jag lovade tidigare att jag skulle återkomma med vilka mål jag skulle sätta inför nästa MTB-säsong, och efter mycket funderande har jag nu äntligen bestämt mig. Istället för att sätta individuella mål för Lida Loop, Mörksuggejakten och Finnmarksturen så väljer jag att sätta ett allmänt mål:

Jag ska ta poäng i H30 i varje långlopp jag kör!

Det betyder att jag måste komma som sämst på 25:e plats, vilket innebär att jag måste ta ett rejält kliv frammåt. Så här såg det ut i år:

Ser ganska tufft ut, men jag tror inte det är omöjligt. Att sikta på en placering istället för en tid gör också målen väderoberoende. Är det kasst väder så kan jag inte skylla på det om jag missar ett mål för vädret är lika för alla.

Att sätta mål är bra, men utan en plan för hur dessa mål ska uppnås kommer de med största sannolikhet förbli drömmar. Min plan ser lite grovt ut så här:

• Kapa minst 8 kg från kroppen. Jag tävlade i år med en vikt på 93-95 kg vilket gör körning uppför och i stökig terräng onödigt jobbig. Även om jag inte längre är smällfet så finns det en hel del späck runt midjan jag gärna skulle vara utan. Jag hoppas kunna pressa ner mig själv till ca. 84 kg till nästa säsong, vilket är samma vikt som när jag mönstrade som 17-åring.
• Kapa minst 1 kg från cykeln. Min cykel vägde i år ca. 11.4 kg. Det är en Gary Fisher "Ziggurat" ram av årsmodell 2004 med ett hopplock av diverse delar, vissa i de närmaste veteran-mässiga (gaffeln, en RS Judy, är från 1998 och servad en enda gång). Jag har inte bestämt om jag ska uppgradera eller köpa nytt, men en Canyon Ultimate CF 8.0 MD skulle ju inte sitta helt fel.
• Bättre träningskvalitet. Förra vintern tränade jag nästan uteslutande innebandy och rinkbandy vilket är grymt roligt. Det är dock knappast optimal träning för mountainbike, så i vinter kommer jag lägga in en hel del spinning också. Genom att ersätta en del innebandy med spinning hoppas jag också att de hälsporre-problem jag har ska kunna hållas på en hanterbar nivå.

Nu återstår "bara" att implementera planen och hoppas det räcker för att nå mina mål inför nästa MTB-säsong.